• FÖR UNGA
  • FÖR YRKESVERKSAMMA

POLITISKA FÖRSLAG

BARN SKA FÅ MÅLSÄGANDESTATUS

VAD SKULLE LAGEN INNEBÄRA?

SE BARNEN och Film and Tell har drivit frågan om barns rätt till målsägandestatus i tio år. I januari 2021 kommer riksdagen äntligen att rösta om ett nytt lagförslag som ska stärka barnets juridiska status. Lagförslaget innebär att barn som ser, hör eller känner till våld i hemmet ska ses som egna brottsoffer – att den som utövar våld framför ögonen på ett barn också begår ett brott mot barnet.

Lagen är viktig av flera skäl. Först och främst är det viktigt att samhället tar barn på allvar och skyddar dem från såväl fysiskt som psykiskt våld. Men lagförslaget är också viktigt eftersom barnet får en starkare så kallad juridisk status, då barnet blir målsägande. Det betyder att både den som blir utsatt för det fysiska våldet samt barnet som bevittnar det är är båda utsatta för ett brott och därmed är brottsoffer. Med det följer att barnet får samma rättigheter som andra brottsoffer – stöd, skadestånd från gärningspersonen alternativt brottsskadeersättning från Brottsoffermyndigheten, samt ett målsägandebiträde som hjälper barnet i rättsprocessen.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT?

Barnkonventionen skrev Sverige under redan 1989, men sedan 1 januari 2020 är den även svensk lag. Enligt barnkonventionen har varje barn rätt till en trygg uppväxt. I artikel 19 står det att staten inte bara ska skydda barn från fysiskt våld, utan även mot psykiskt våld. Barn som ser, hör eller känner till våld i hemmet far illa. Vanliga symtom är depression, PTSD, koncentrationssvårigheter, ångest, självskadebeteenden, ätstörningar och svårigheter i sociala situationer. Men konsekvenserna har även mer långtgående konsekvenser. Forskning visar att barn som har erfarenhet av våld i hemmet oftare blir sjuka i exempelvis cancer och diabetes, utvecklar riskbeteenden och råkar oftare ut för olyckor, får lättare problem med missbruk, under en graviditet, på jobbet och i skolan – vilket i sin tur ökar risken för tidig död. Barn som bevittnat våld i hemmet löper också större risk för att senare utöva våld mot en partner, eller att själva bli utsatta i en relation.

Förutom SE BARNEN och Film and Tell är det flera andra organisationer som vill se att lagen förändras. Rädda Barnen, Ericastiftelsen, Gålöstiftelsen, Brottsofferjouren, Somaya kvinno- och tjejjour liksom advokatbyrån Barbro Sjöqvist och Rebecca Lagh är några av de organisationer som vill se att lagförslaget gå igenom. Ju fler som hör talas om förslaget desto fler kommer att ställa sig bakom det. Därför är det viktigt att alla hjälps åt att sprida information om det. Där har du en jätteviktig roll att spela!

Skriv under vår namninsamling för att alla barn har rätt till ett hem utan våld!

VILKA ANDRA ÄR MED?

VAD HÄNDER NU?

Polisen skulle i och med lagändringen bli skyldig att öppna en egen utredning med egen rättsprocess för barnet när det förekommit våld mot närstående, eftersom barnet i och med lagen skulle ses som brottsoffer. I dagsläget är den ersättning barn har rätt till beroende av att de nämns i förundersökningsprotokollet, vilket sällan görs. Men det betyder också att socialtjänsten kan komma in i ett tidigare skede, vilket gör att barnet kan få skydd och stöd snabbare. Till exempel kan socialtjänsten hjälpa barnet att komma bort från den våldsamma miljön, och det är viktigt att göra så fort som möjligt.

Just nu granskas lagförslaget av lagrådet, de bestämmer om det är lagligt, innan det kan läggas fram inför riksdagen för omröstning. Lagrådet är en myndighet som granskar lagförslag så att de stämmer överens med andra lagar och att lagen går att använda i praktiken. I nuläget har Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna uttalat sig positiva till förslaget medan Liberalerna och Sverigedemokraterna svarat att de vill sätta sig in mer i frågan innan de svarar oss. Det betyder att förslaget i dagsläget har en god chans att antas. Om lagrådet godkänner lagförslaget kommer det att röstas om i januari 2021 och börja gälla från och med sommaren 2021.

1
2
3
4
5
Källor: Socialstyrelsen (2019), Regeringskansliet (2020)