barnets rättigheter

Barnkonventionen antogs av FN 1989 och Sverige ratificerade den 1990. Den 1 januari 2020 blev Barnkonventionen även svensk lag. För att inkluderas av barnkonventionen räcker det med att barnet befinner sig på svenskt territorium med eller utan uppehållstillstånd. I första hand är det vårdnadshavaren som har ansvaret över barnets behov, i andra hand andra närstående vuxna. I frånvaro av dessa eller om de brister i sin föräldraförmåga är det statens ansvar att tillgodose barnets behov.
‍
I FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna beskrivs rätten till integritet. Att ha integritet innebär att ens personlighet är värd respekt. Alla människor, barn liksom vuxna, är unika. Att tvinga någon att göra något mot sin vilja, är att inte respektera den personliga integriteten. Detta inkluderar våldshandlingar, hot och förolämpningar. Att kränka någons integritet kan få allvarliga konsekvenser för den som blir utsatt. I synnerhet om vårdnadshavaren är förövaren. Integritetskränkningar kan påverka självkänslan som i sin tur kan medföra att denne inte söker hjälp.
Gällande barn som bevittnar våld i hemmet är det i synnerhet nedanstående artiklar som aktualiseras:

ARTIKEL 2: Alla barn har samma rättigheter.
ARTIKEL 3: Alla beslut som vuxna tar som rör barnet skall se tillbarnets bästa.
ARTIKEL 5: Föräldrarna har det huvudsakliga ansvaret för att deras barn utvecklas och får kunskap om sina rättigheter. Det är också föräldrarna som i första hand ska se till att barnet får sina rättigheter tillgodosedda.
ARTIKEL 12-15: Barn har rätt att komma till tals i frågor som rör dem och det som barnet säger ska alltid tas på allvar. När domstol och olika myndigheter arbetar med frågor som rör barn så är det barnets bästa som ska komma i första rummet.
ARTIKEL 18: Det är föräldrarna till barnet som har det huvudsakliga ansvaret för barnets utveckling. Under uppväxten ska de alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
ARTIKEL 19: Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld eller försummelse. Försummelse innebär att föräldern eller vårdnadshavaren inte möter barnets grundläggande behov.
ARTIKEL 20-21: Ett barn som inte längre kan bo kvar med sin familj har rätt att bli omhändertagen av någon annan. När samhället bestämmer var barnet ska bo så måste de tänka på vilken plats barnet kommer att må bäst av att vara.
ARTIKEL 24: Barnet har rätt till bästa möjliga hälso- och sjukvård och även till rehabilitering. Rehabilitering innebär behandling och hjälp från samhället att börja må bra igen efter att en till exempel blivit utsatt för någon form av våld.
ARTIKEL 26-27: Alla barn har rätt till en levnadsstandard som försäkrar en trygg utveckling. Om föräldrarna inte har tillräckligt med pengar för att uppnå den här standarden så ska det finnas stöd att få från samhället. I Sverige betalas det här stödet av skattepengar som Sveriges medborgare betalar in till staten.
ARTIKEL 31: Alla barn har rätt till lek, vila och fritid!
‍
Hela Barnkonventionen kan du läsa här.